Om mig
Jag heter Cecilia och är född i september 1989. Jag kallas för Sissi.
Jag har gått på Lövsta Naturbruksgymnasium med djurinriktning (dom hade inte häst-inriktning). Ville egentligen gå med lantbruksinriktning men det var BARA killar som redan kunde köra traktor som valde det så jag vågade inte. Ångrar mig nu då det hade varit bra att kunna göra hö själv.
(jag i -15º på väg till hagen :p)
Jag började på Stall Dalhem ridskola när jag var 8 år och red en termin där. Första gången jag red så red jag lätt i skritten (jag hade ju sett hur folk på tv red) ;)
Jag upptäckte dock rätt snabbt att det var jobbigt och satte mig ner. När vi väl skulle trava kom jag in i lättridnings-takten nästan direkt.
Jag red först utan ledare på ett svart sto vid namn Dacksy.
Dacksy var en van ridskolehäst som förstod direkt att jag var nybörjare och inte hade så stor koll på vart jag red (jag koncentrerade mig ju på lättridningen). Så plötsligt red vi alla ridskole-elever på en perfekt stor volt vid ena kortsidan på ridhuset, istället för att följa fyrkantsspåret.
Jag började på Lärbro Ridskola istället eftersom det var betydligt närmare än Dalhem. Där lärde jag mig det mesta. Hästarna som jag kommer ihåg därifrån är Ginger (hade bara ett öga), Baccus (svart), Rocky (lat), Cadette, Myra, Miramis, Houdini, Cissi, Gulliver, Alvar, Okeano, Bella (hade bara ett öga), Ran, Biggen (Big Brown), Anisette (''min'' älskade Anisette...), Ture (var bara där ett kort tag), Pascal (gudomligt söta Pascal... En privathäst), Jadeitte (som gjorde en perfekt passage med mig första gången han skulle trava över bomar :p), Arizona, Pål, Jack (en privathäst jag fick rida på en gång. En jättefin och skön häst att sitta på!)
Biggen var den första hästen jag vågade kratsa bakhovarna på själv :)
Baccus var min favorit länge ^^
Även Myra var en favorit eftersom hon var lite svår att rida ibland. Hon såldes dock till en jättebra tjej :)
Ett tag hade jag ingen favorit där utan red gärna den jag blev tilldelad (ofta Houdini om jag inte minns fel) även om jag gärna red lite svårare hästar.
Sedan kom hon... Den vita ponnyn. När hon kom dit hade hon jättelånga hovar. Dom var kapade rakt av i tårna och var i princip fyrkantiga.
Nyfiken som jag var på alla nya hästar ville jag förstås veta vad det var för häst.
Jag bad min kompis gå och fråga eftersom jag var extremt blyg då (är fortfarande men det är lite bättre nu). Hon lovade motvilligt att hon skulle fråga. Vi gick fram till ridläraren och då sa min kompis till henne att jag ville fråga nåt xD
Det var ju bara att försöka få fram lite ljud och fråga.
Jag fick veta att hästen var ett sto som hette Anisette... Hon hade haft fång.
Nästa termin gick hon med i verksamheten och jag fick rida henne :)
På Anisette fick jag känna hur det känns när man rider en häst i ''uppförsbacke''! En helt otrolig känsla.
Jag fick bli skötare/medryttare på henne (jag tror i ca 3 år). Jag avgudade henne och hon gillade mig.
Hon var den första (och enda?) häst som gnäggade på mig när det inte var mat inblandat. Alltid när jag lämnade stallet för dagen så gnäggade hon ''hej då''...
Hon var den första hästen som bet mig (jag borstade henne på bringan=hon hatade det och gnisslade alltid tänderna och såg vansinnig ut när man gjorde det)...
och den första som sparkade mig (hon var brunstig och spakrade gärna i spiltväggen då. Jag skulle byta sida när jag borstade och rätt som det var blev jag fastklämd mellan hennes rumpa och spiltväggen och hon sparkade).
Anisette (ursäkta en dålig bild, men det är den bästa av dom få bilder jag har på henne... Det är jag som har klippt henne oxå och hon var den första häst jag någonsin klippte så hon ser tyvärr inte klok ut... och manen & luggen är fult uppsatta... Suck... Varför fulade jag till henne till lucian?? Känns lite hemskt att lägga ut denna bild på henne eftersom hon inte var helt frisk när bilden togs... och det värker i hjärtat av saknad och att jag inte var förståndigare...)
Anisette fick fång hösten 2003. Hon var väldigt anfådd hela tiden. Vid lucia hade hon så lockig päls att hon såg ut som en curly-häst och så hade hon riktigt dålig muskulatur och var lite bukig (det var troligen cushings syndrom/PPID, men det visste ingen vad det var då...).
Anisette togs bort torsdagen den 4 mars år 2004 pga fång och problem med njurarna (jag var beredd på det och visste nästan redan vid lucia att hon borde få slippa lida. Men ändå blev jag helt förstörd när jag fick höra det samma kväll som dom skulle ta bort henne. Hon var ju ''min'' häst...).
Jag blev skötare på Pascal... Men orkade inte åka dit så ofta. Jag tror jag tröttnade lite på hästar efter ''min'' Anisette togs bort (jag tror t.o.m jag slutade tjata om att få en egen häst).
Pascal var en snäll men väldigt pigg häst. Han var alltid vackrast i stallet med sina vita ben, sin bläs och sitt blåa öga. Han var ganska stark i munnen men lärde mig att ju mjukare jag var i handen desto mjukare var han i munnen.
Ett tag fanns det en supervacker privatponny där. En dubbelt gul (gräddvit, gulvit eller pärlvit) valack vid namn Elvis. Han var gudasnäll och var mer hund än häst. Jag hade hört att har var uppväxt tillsammans med hundar. Han kom fram till grinden om man klappade sig på låren och ropade ''kom då''. Tyvärr var han inte kvar så länge. Undrar vart han tog vägen... Jag kände honom inte men han var en häst som man lägger på minnet och en häst som jag gärna hade velat ha.
Biggen blev sen min favorit. Biggen såg ut som en ko över ryggen, manken var vass och hela han var knotig och stel. BARA han kunde gå så sakta att han nästan stod stilla. Han visste precis hur mycket han behövde anstränga sig utan att ta ut sig det minsta. Han gick för det mesta med huvudet högt, ryggen sänkt och rörde bara ett ben i taget (typ :p). Med mig (såg aldrig någon annan rida honom klokt) kunde han röra sig rätt och gå med fin överlinje och använda sina muskler. Med mig kunde han galoppera i full fart. Som sista grej någonsin på ridskolan bad jag att få rida barbacka på Biggen :) Jag fick det och fick trava, galoppera och någon sa på skämt att -testa att hoppa. Ja, då gjorde vi det oxå (hindret var max 50cm högt och varken jag eller Biggen fick ont i rumpan/ryggen=jag landade mjukt när jag satte mig igen efter hoppet). Dom som såg på blev lite chockade xD
På sommaren blev det bestämt att jag skulle hyra en häst. Så blev det inte för det fanns inget klokt att hyra. Däremot fanns det många till salu.
Vi åkte och kollade på ett russ och en lipizzaner/russ korsning (Anisette var korsning med lipizzaner/russ och travare btw). Dom visste att vi inte skulle köpa men tyckte ändå vi skulle provrida för att få erfarenhet.
Båda hästarna var superfina. Russtoet hade en väldigt vacker fux-färg (även om jag konstigt nog har/har haft lite svårt för fuxfärgen o.O). Jag kunde inte galoppera på henne för både hon och jag blev framtunga då. Annars var hon fin. Lite liten. Sen fick jag prova korsnings-stoet (med för långa stigläder tyvärr!). Hon hade häst-gång och en skön gungande trav (som jag inte fick prova så länge pga stiglädren) och var väldigt välriden. Henne hade jag velat ha (antagligen pga att hon säkerligen var släkt med Anisette. Anisette hade dock ponny-gång. Mjuka korta steg istället för stora gungande). Hon var helt klart vad jag sökte; dressyrinriktad och som en dröm att rida, men vi skulle ju inte köpa någon just då utan bara hyra...
År 2006 år blev det bestämt att vi skulle köpa en häst istället då det var enklare att hitta hästar som såldes.
Vi åkte och tittade på en ridponnyvalack som var väldigt lat (nästan i stil med stackars lilla Rocky från ridskolan). Neptunus hette han. Inte alls min typ av häst (även om jag hellre driver än bromsar). Han hade dessutom en ful hovspricka. Det blev inte han.
Sen fick jag provrida en jättestor travhäst som kallades för ''Sladden'' (Cableman). Han var väldigt snäll. Vi hade nästan bestämt att vi ville ha honom och skulle ringa för att provrida en gång till så vi var säkra. Men när mamma ringde upp dom var han redan såld!
Sen hitta mamma en till annons i tidningen. Ett islandssto för 45 000kr!!!
Alldeles för mycket för oss... Men hon ringde iaf med mitt godkännande och frågade om vi fick komma och prova för erfarenhetens skull. Det gick bra. Ett mörkbrunt sto som var väldigt pigg. Jag tror jag fick prova henne barbacka runt åkern första gången t.o.m! xD
-Prova lite trav! hörde jag och jag smackade på lite. Lukka började springa i alla gångarter på en gång. Och jag satt kvar (även om det kändes som att jag skulle åka av för varje steg hon tog!) :p
Jag fick komma tillbaks och prova henne några gånger. Mamma var nog väldigt sugen på att köpa islandshäst. Och jag gillade Lukka. Hon påminde om Pascal men var mjukare i munnen. Hon påminde även om den första islandshäst jag någonsin ridit; Ægir på Hallvide.
Tillslut blev det bestämt. Jag fick köpa Lukka :)
Lukka var 10 år då och hade redan tävlat och vunnit mycket.
I början lånade vi en häst som hette Hrappur (från samma ställe som vi köpte Lukka). Izzan fick lära sig rida lite smått på honom. Han var skygg och lite svårfångad men det gick bra om man hade äpplen. Han var supersnäll när man väl hade fångat honom.
Vi flyttade Lukka till ett annat ställe och lämnade tillbaks Hrappur. Vi fick veta senare att han såldes till en i Vänge. Vi fick åka och hälsa på honom och vi vet att han har det superbra där (Hrappur togs bort tillsammans med sin vän den 4/1 2016)! :)
Det bästa jag vet att få rida ett riktigt dressyrpass på ridbanan på en häst med rena gångarter som gillar ridbanan och som lyssnar på minsta lilla hjälp man gör :)
Samtidigt är det även väldigt kul att lära unghästar nya saker och klicket man känner när dom förstår vad som menas är nästan obetalbart härligt :)
Någon gång vill jag starta eget med nåt av detta;
Basjkir-uppfödning + turridning för allergiker.
Rida in hästar/träna hästar.
Ha islandshästbana + passraka och ordna tävlingar (eller för andra töltande raser!).
Ha en galoppbana.
Inhyrning.
Russuppfödning.
Göra en ny hästras (med russ, lipizzaner och travare förstås! ^^).
Sy hästgrejer (kan göra ganska fina träns ^^).
Göra häst-tofflor (den perfekta tofflan finns inte än).
Ha kurser i centrerad ridning (men måste isf utbilda mig först :p).
Starta en alternativ ridsportbutik med alla modeller av barfotaboots, bomlösa sadlar, färgade träns m.m. (dock är jag nog lite för blyg och dålig på att räkna för att va säljare, men man kan ju äga en sån butik iaf :p).
Barfotaverkare, men då måste man utbilda sig. Först till vanlig hovslagare och sen med barfotainriktning som kostar multon.
Ridskola eller turridning eller nåt (kanske får bli tävlingsbanor, uppfödning, turridning och centrerad ridning-ridskola på töltande barfota-basjkirer i färgad utrustning :p).
Författare (jag älskar att skriva fantasy... Men hinner knappt med det längre. Hade varit kul att göra på vintrarna när det ändå är för mörkt ute för att kunna rida).
Hur ser livet ut just nu;
Jag har smygstartat som hovvårdare och bootsutprovare. Har verkat mina egna hästar sen 2013 (försiktigt redan från 2010 efter lite tips och påtryckning från min farfar som var hovslagare), gått en helgkurs för Linda Karlsson, verkat med TACT och Linda Harris/thehappyhoof via internet i princip sen starten (både genom den dåliga perioden och den bättre) och jag tänkte försöka bli certifierad inom HGM. Jag kommer utbilda mig kontinuerligt och hösten 2022 gick jag en lite längre kurs för Carolina Hammar.
Jag har varit rotfruktsförädlare, städerska, labbvikarie och tidningsbud. I höst väntar något nytt. Jag vet inte vad än, men det blir säkert bra.
