Påbörjad inkörning av min bakrädda Gjafar!
Gjafar är bakrädd egentligen. Det har han varit sen han föddes. Det finns en bild på när Lukkas svans blåser upp på hans rygg när han är ett litet föl och han tycker det är skitläskigt.
När Gjafar var ca 3 år så blev han mycket tömkörd. Vi kom så långt att han fick släpa skaklar. Några gånger när jag tömkörde honom utan släpande saker så stack han (jag tror han fick tungan över bettet) och släpade mig på fötterna. Vi tömkörde en bra gång utan att han stack men sen struntade vi i inkörningen och red in honom istället (och det var en ännu värre pärs).
Några vintrar har vi släpat pulka efter honom och det har han tyckt är riktigt kul. En har alltid gått bredvid och lett honom då.
2019 fick han släpa en harv. Det var läskigt men gick bra. Han höll sig lugn och lyssnade på vad jag ville.
Vintern 2020 tolkade vi på riktigt med en ryttare på ryggen och en i pulka bakom. Vi släpade även pulkan med skaklar då och då. Tömkörde några gånger. Sen kombinerade vi det och satte fast pulkan med skaklar och tömmar och körde :)
Nu våren 2021 har vi börjat dra en rockard! Gjafar tycker det är kul och koncentrerar sig bra. Första gången drog jag och Izzan med vagnen när han gick, utan att sätta fast den i honom. Andra gången satte vi fast den så han fick dra. Tredje gången satt jag i och körde medan Izzan ledde honom :)
Allt har gått bra hittills och han har inte visat någon bakrädsla (väldigt lite med harven >han sneglade bak på den nån gång< men efter varvet med harven blev bakrädslan som bortblåst).
