Nu börjar (äntligen) allvaret! :)
Nu har jag äntligen börjat jobba med Gjafar på riktigt och inte bara lulla runt i skogen! :)
Det ska bli så kul att få utbilda honom på allvar! Hoppas han också kommer gilla att ridas på bana tillslut!
Idag red jag Gjafar på åkern! :)
Jag har knappt ridit Gjafar på ''bana'' sen han kom hem från tillridningen... Anledningen till att han skickades på tillridning var ju att han stack när man red honom. Han var rädd och försökte komma undan obehag (vilket jag egentligen insåg först efter vi skickat honom på tillridning). Och jag vär rädd för att ramla av och dö (det gick ju i fullt sken, och Gjafar är innerst inne väldigt mycket snabbare än vad han normalt orkar vara :p)... Det blev liksom inte bra tillslut...
Han stack dock bara när vi red på bana/i hagen och inte den enda gången jag vågade rida ut på honom så därför var jag livrädd att rida honom på en ridbana! o.O
Nu är jag inte livrädd för det längre, men jag är lite tveksam och rider inte på bana så ofta. Jag känner dock inte att det är något hinder egentligen eftersom jag KAN rida min pojk på bana när jag faktiskt VILL det :)
Så nu har det alltså blivit dags; den riktiga utbildningen av Gjafar med allt vad böja, ställa, skänkelvikning och mjuka upp betyder! :)
Men som jag skrev ovan så red jag honom på åkern idag och på en tänkt ridbana :)
Eller rättare sagt i en stor 8.
Först i tölt tills han hade mjukat upp sidorna lite. Sen fick han skritta såklart för någon kondis har han inte just nu :p
Sen red vi 8:an i trav tills han slutade vilja peta ut bogen hemåt varje gång vi nästan var på väg hemåt (han var duktig och slutade efter andra eller tredje gången, men saktade då av där istället så vi fortsatte tills allt funkade perfekt) ;)
Sen skrittade vi.
Sen tog vi galopp på en raksträcka bredvid åkern, bara för att få springa och ha lite kul oxå och inte bara jobb på volter (han kunde båda galopper, fast först kunde han inte höger galopp, så jag ändrade och bad istället om vänster. Åt andra hållet gick höger galopp bättre, men då hade jag med flit trampat sadeln lite snett åt vänster för att underlätta för honom. Han tar helst inte höger galopp när jag är sned i kroppen, så det blir väl att boka tid till naprapaten igen :p) :)
Sen skrittade vi hemåt (fast han ville nästan ner på åkern en gång till!) :)
Allt gick jättebra trots att han tänkte sticka iväg i början pga ett nytt DÅLIGT bett, enligt honom.
Gjafar vill definitivt bara ha tungtryck när det gäller bett, och inget eller möjligen ett minimalt tryck på lanerna, så det får bli att skaffa ett mjukt rakt bett att ha att byta med eftersom han knaprade lite på det vanliga raka bettet sist jag red (man vill ju inte förstöra hans fina tänder). Denna gång testade jag ett 2delat och konstaterade min gissning om att han hellre bara har tungtryck. När Gjafar vill visa att det är något som inte är bra så sticker han (eller visar åtminstone tendensen att sticka)...
I början när han stack så var det troligen pga en trasig sadel (bommen var av på mitten och jag hade inte märkt det förrän han skickades på tillridning!)
Jag höll mig iaf lugn och kramade lite i tyglarna (ja, precis så känslig är han!) för jag vet att han går att bromsa nu, om han får för sig att springa iväg från det han upplever obehagligt. Fast han brukar numera nästan inse straxt innan man kramar i tygeln att det nog inte var så JÄTTEobehagligt ändå, trots allt ;)
Han lyssnade direkt förstås (sprang bara ett steg typ, dock 2-3 gånger dom första varven när han kände efter på bettet att det inte var som det brukade) och lugnade sig och förstod att det faktiskt inte var så farligt ändå, så länge han inte stretade emot bettet.
Med streta emot så menar jag att han t.ex vägrade hålla huvudet/halsen rak i början av turen. Eftersom han har gått med hackamore ett helt år nu så har han blivit lite bekväm och börjat hålla huvudet lite snett, för att främja sin starka sida, trots att det är den svaga sidan som behöver få jobba (det är därför jag har bytt till bett nu, trots att jag hellre har hack på vintern).
När jag kramar i vänstertygeln och ber honom att hålla huvudet rakt, och han biter tag i bettet och vänder huvudet ännu mer åt höger för han ska minsann ha huvudet så, då håller jag kvar min vänstertygel tills han släpper taget och mjuknar (får en extrem men naturlig eftergift så fort han har släppt taget).
Jag drar absolut inte i honom för att få hans huvud dit det bör vara, men om han biter tag i bettet och vägrar böja sig åt det håll han ska för att röra sig rätt, så håller jag kvar tills han mjuknar.
Nu låter som att jag håller stenhårt i honom, men det är lite svårt att förklara :p
Jag håller typ en stadig mjuk kontakt med minimala kramanden i tygeln ca en gång varannan sekund för att få honom intresserad av att följa bettet istället för att gå emot det. Det brukar räcka med 2 små kramanden på honom (men så hamnar ju huvudet snett ändå efter någon sekund så är man tillbaks i vänstertyglen igen :p). Efter arbetet på 8:a-volten så kändes han mjuk i sidorna och trött, men ändå ganska nöjd :)
Vi red max 40 minuter, säkert kortare. Men vi uppnådde ändå det jag ville :)
I normala fall rider vi i skogen i ca 1 timme i alla gångarter (fast oftast bara skritt, trav och tölt :p) ^^
Så nu börjar allvaret i våran träning! :)
Nästa år ska vi ut och tävla och iväg på massa kurser! :D
Jag måste börja öva på mina volter... Dom ser mer ut som ägg (eller med Gjafar ser dom nog mer ut som blommor med blad. Han är för lättsvängd och förstår inte riktigt allt än, men idag var vi på god väg!) xD
